Utvecklingen blir allt viktigare i takt med att den globala användningen av naturresurser fortsätter att öka. Enligt FN:s miljöprogram UNEP har utvinningen av naturresurser mer än tredubblats under de senaste 50 åren.
I Global Resources Outlook 2024 bedöms den globala resursutvinningen kunna öka från omkring 100 miljarder ton 2020 till 160 miljarder ton 2060 om utvecklingen fortsätter utan större förändringar.
Även Europa har långt kvar till helt cirkulära materialflöden.
Europeiska miljöbyrån, EEA, uppger att en EU-medborgare i genomsnitt använder omkring 14 ton material och genererar cirka fem ton avfall per år.
Samtidigt visar Eurostats statistik för 2024 att 12,2 procent av materialanvändningen inom EU kom från återvunnet material. Det var den högsta uppmätta nivån hittills, men innebär samtidigt att huvuddelen av materialbehovet fortfarande täcks på annat sätt.
För industrin handlar cirkularitet inte bara om att återvinna material.
Maskiner, motorer, pumpar, växellådor, elektronik, reservdelar, emballage och andra komponenter kan i vissa fall repareras, renoveras eller användas på nytt.
När en befintlig komponent återbrukas behålls mer av de resurser, den energi och det arbete som redan investerats i produkten än när den först bryts ner till råmaterial.
EEA pekar också på de stora mängder material som redan finns bundna i Europas byggnader, infrastruktur och maskiner. Europas så kallade materiallager uppgick 2022 till omkring 344 ton per person och kan på sikt bli en viktig källa till sekundära råvaror.
För industriföretag kan utvecklingen också få ekonomiska effekter.
Längre livslängd på maskiner kan minska behovet av nyinvesteringar. Produktionsspill kan sorteras och återföras till den egna produktionen eller säljas vidare, medan reservdelar kan tas tillvara från utrustning som inte längre används.
Genom industriell symbios kan dessutom restmaterial från ett företag bli råvara i en annan verksamhet.
Det förändrar synen på avfall – från en kostnad som måste hanteras till en potentiell resurs med ett ekonomiskt värde.
En mer cirkulär industri kräver samtidigt att frågor om livslängd, reparation och återanvändning kommer in tidigare i produktutveckling och inköp.
Återbruk, reparation, återtillverkning och materialåtervinning blir olika delar av samma system. För industrin kan det innebära lägre materialkostnader, mindre avfall och ett minskat beroende av nya råvaror.
